Långa halsar, ivriga/ besvikna små pip och ryck i koppel blev det!
Vi kom hem från en skogspromenad. För det mesta brukar jag koppla loss hundarna när vi kommer på vägen nedanför huset, denna gång gjorde jag inte det. Varför….ingen aning men tur var väl det.
När vi rundade garaget, klev uppför de få trappstegen så….kommer herr Fasan springandes på gräsmattan ett par meter framför oss och slank in bakom häcken och in till grannens tomt! Jisses!!! Först en millisekund eller så stod vi som tre fån med gapande munnar…sedan vaknade fågelhundarna till liv! – Matte sååååg du??!! Fasanen på vååår gräsmatta, vårt revir! Släpp lös oss släpp lös oss!!!!
Herr Fasan, som verkar vara en rätt cool och världsvan fasan, kikade på oss genom thujahäcken. Klok eller galen men han tog det lilla lugna och gick långsamt fram där…jag gick in med hundarna och ut igen. Jag ville se var herr Fasan tänkte ta vägen.
Herr Fasan knatade upp på grannens lilla kulle och stod där, ”sjöng” lite, pickade i marken och glodde lite på mig – jaha å vad vill du då?
Jaja, jag gick in. Efter ett tag såg jag Fasantuppen komma knatandes över vår tomt, ned på grusvägen och gick in på ängen…”sjöng” lite då och då.
Stackarn, verkar fortfarande ensam.
Är det någon som har en eller två fasanhönor till denne tupp? Så han slipper vara ensam…
Jaktarrenden…
Ikväll gjorde jag rätt för mig, betalade arrenden för jaktåret 2017-2018. Lika bra att få det gjort så jag slipper oroa mig för att glömma det innan sista juni.
lenaarvidsson 