Min första älg, en sextaggare!

Ödet? Igår morse satt jag på pass 16, som avbröts rätt snabbt då varg hade siktats. Igår eftermiddag när nya poster skulle lottas ut för idag…vilket nummer tror ni jag drog?  Just det 16. Samma pass.

Åh plötsligt händer det, i detta regnväder vi haft hela dagen. Efter någon timme på pass så får jag knastriga rapporter (dålig mottagning där jag satt) om att vara beredd. Drev gick mot mig.

Åh beredd stod jag och spanade i duggregnet. Plötsligt….ser jag en rörelse….en älg, en tjur kommer gående i kanten av den lilla myren.

Här händer något med mig, svårt att beskriva men…autopiloten, den som lärt sig om jakt slår till, reptilhjärnan i jägaren…eller vad jag ska kalla det tar över. Helt lugn, eller puls hade jag säkerligen men…lugn, avvaktande, beredd, osäkrar, väntar in…var tänker tjuren ta vägen? Inget skottläge, tjuren vädrar…känner nog vittring av mig och/eller av elden. Tjuren kliver fram mer synlig men fortfarande inget skottläge, vänder upp fronten, framsida mot mig och står och vädrar…mulen rör på sig, öronen viftar….inget skottläge. Men jag kollar…var kan jag få en glugg om han springer åt det hållet? Faktiskt …letar jag ut två-tre gluggar mellan tallarna…beredd….tjuren får vittring på mig och bestämmer sig för att här var det inte bra och rör sig precis mot det håll jag sett gluggar för skott….tjur är precis på väg att öka fart och då….skjuter jag. Ser att tjuren rycker till, träff..men börjar springa…jag laddar om, rent automatiskt följer jag med studsaren och kramar av ett till skott i nästa glugg jag hade….tjuren fortsätter…

Jo jag vet att älg vid dödande träff kan springa rätt långt på det sista de har kvar i lungor, blod men….

Hade koll på skottplats och åt vilket håll tjuren sprang. Rapporterade över radion vad som hänt och..här….någonstans slog ”autopiloten” av och jag kände hur hög puls jag hade….darrade, hjärtat bultade..jag ja vad ska jag säga…inser vad jag gjort, jag har skjutit på min första älg..jag tyckte skotten satt bra, det ”kändes bra” träffar men….tänk om….väntan.

Hundföraren kom så småningom, jag pekade ut skottplats och han gick dit och lät hund söka av och kollade….de gick åt det håll tjuren sprungit… hu vilken nervös väntan där jag stod kvar på min post….tusen tankar hann rusa…även om jag egentligen kände att jag träffat rätt…. så hör jag hundens ivriga mer glada skall…å sedan rapport över radion att tjuren låg, död!!!! Ååååh vilken lättnad!!!!

Känslor… berg och dalbana! Jag kan inte beskriva riktigt… tacksamhet, respekt för detta stora vilda djur, glädje, medvetenhet om att ha skjutit detta stora djur, kött till oss jägare….allt på samma gång.

Framme vid tjuren gick jag fram och lade en hand på tjurens mule..och ja tackade honom, naturen…allt.

 

 

Annonser

Om lenaarvidsson

Hundägare som bloggar om allt möjligt: hundträning, konditionsträning, kost m.m.
Det här inlägget postades i Jakt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s